Av: sl

Ja, maten minns man. Vi var sjutton år med Interrailkort, klev ner en halvtrappa till en sylta på en bakgata med ett par rangliga bord med rutiga dukar och stekbordet precis bredvid i rummets bakre halva. Liten gumma, inte ett ord gemensamt, vi lätt hippie-artade, hon lite misstänksam, man pekar, man ser på när hon lagar, och sen jättegott, en matlagningskonst okänd i Sverige då, jag tror inte ens råvaror i det skicket existerade. Antagligen kostade det flera kronor…